Jerre

Ja nu sitter man här framför sin dator igen. Mycket har hänt sen sist. Framför allt har jag tillbringat min tid i Skåne sen i tisdags. Och som ni säkert förstår är det precis vad detta inlägg ska handla om. Årets andra Skåne-resa alltså. Och det är väl lika bra jag tar det från början så att jag inte missar nåt.

Det var alltså i tisdags som jag lämnade min trygga hemstad för att ge mig ut på ännu ett äventyr i landets södra delar. Jag var ganska lugn men ändå rätt förväntansfull. Och självklart var jag glad också eftersom jag skulle få träffa Jenny igen. Det hade gått sex veckor sen sist så det började verkligen bli dags nu. Vad som däremot inte va så roligt va att jag skulle få tillbringa hel dagen på ett tåg helt ensam. Jag kände på mig att det skulle bli rätt segt.

Min kära far var i alla fall snäll och följde med in till centralen. Jag hade även bunkrat upp min ryggsäck med en massa grejer jag kunde sysselsätta mig med på tåget. Bland annat en del skolböcker men även en bra bok, lite soduko och någon rolig tidning. Och så hade jag ju såklart min walkman och det gjorde ju saken ännu bättre.

Tåget rullade in precis rätt i tiden och jag sa adjö till min far innan tåget sakta rullade ut från vår vackra huvudstad. Jag kände lite resfeber, det måste jag säga så till en början kände jag mig lite rastlös och så. Men efter ett tag lugnade ett par soduku ner mig. Däremot blev det inget av pluggandet vilket i och för sig inte va så förvånande. en vadå. Har man semester så pallar man ine plugga. Så är det bara.

Jag hade köpt en 95-biljett så det innebar att jag skulle byta i Göteborg och det var ungefär halva vägen. På nåt sätt var det ganska skönt för man delade upp resan i två etapper och det blev ett lite avbrott i tristessen mitt i det hela.

Så återigen tillbringade jag en liten stund i Göteborg då jag bytte tåg. Det ösregnade men va ska man egentligen begära av Sveriges baksida? Dessutom var det andra tåget lite försenat men jag pratade lite med farsan så länge så det va ingen fara.

Men att det va försenat va inte så jättebra med tanke på att jag skulle på Helsingborg-Malmö på kvällen. Och tåget skulle rulla in samtidigt som matchen började och tanken var att jag skulle springa direkt från tåget till Olympia och som mest missa kanske en kvart av matchen. Men det där tågets försening skulle ju förvärra saken avsevärt. Men jag sa till mig själv att jag skulle sikta på andra halvlek och när jag väl kom ombord på tåget och föraren sa att dom skulle köra ikapp tiden så kunde jag lugna ner mig igen.

Annars va den tågresan grymt seg. För det första va det tåget inte alls lika skönt att åka som det första vilket till stor del berodde på att det var typ fem skrikande bäbisar i samma vagn som jag. Och för det andra hade jag verkligen börjat tröttna på att åka tåg och kände verkligen att jag ville gå av tåget.

Och nä jag då äntligen kom fram till Helsingborg var det dags för en snabb löpning. Jag dumpade väskorna i en förvaringsbox och började sen springa mot Olympia. Självklart fick jag håll efter halva vägen men jag krigade på och fram kom jag. Matchen hade blivit lite försenad så jag missade egentligen inte så mycket. Det va heller inget problem att komma in trots att jag va lite osäker på den där biljetten som jag skrev ut själv hemma.

Sen var det dags att leta upp tjejerna. Jenny, Jossan och Barre befann sig nånstans i publikhavet och det var ganska fullt överallt så helt problemfritt var det inte att finna dom. Men till slut hittade jag dom långt ner bakom målet och efter lite kramar och så vidare kunde jag äntligen börja njuta av en härlig derbymatch med den stämningen som finns runt just dessa matcher. Men vänta nu? Vilken stämning? Det jag hörde från den läktaren jag stod på som ticnet hade benämt som "HIF-klack" var spritt mummel utan som helst takt. Men när man lyssnade ordentligt hörde man sång och en taktfast trumma. Och när man vände ögonen mot andra sidan planen så såg man ett ljusblått hav av sjungande supportrar. Det va i detta ögonblick jag började undra om det verkligen va Helsingborg som hade hemmaplan.

Men matchen var i alla fall ganska trevlig trots att Malmö tog ledningen vilket ledde till ännu sämre stämning på vår ståplatsläktare. Men jag brydde mig faktisk inte så mycket om det. Jag kom inte dit för att sjunga överhuvudtaget ändå så men det va lite roligt att reta tjejern för HIF:s patetiska klack. Och i andra halvlek fick jag ännu fler anledningar till att vara sådär lagom kaxig mot tjejerna. Helsingborg radade upp chanser men kunde verkligen inte sätta dit den och till råga på allt brände självaste Henke Larsson en jättechans till min stora förtjusning. En stor spelare ska kunna kliva fram i viktiga matcher när laget inte mäktar med mer. Det klarar inte "mäktiga" Henke av. Ingen blir gladare av det än jag.

Så det blev alltså förlust för Helsingborg och jag vet inte vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Det va lite kul att reta alla som jag redan har berättat men samtidigt hade det vart kul om Helsingborg vunnit nu när jag va där och kollade. Det hade dessutom varit bra för Bajen. Men men. Det är inget att sura över. Sånt händer. Nu väntade istället en färd ut till Fjärestad. Men när vi anlände till knutan fick vi inte komma in. Polisen hade spärrat av hela Knutan så man kom verkligen in eller ut oavsett om man hade bråttom till tågen eller inte. Den anledninge vi fick höra av de kravallklädda snutarna var att dom ville förhindra bråk inne på Knutan och så vidare. Och i så fall vill jag bara säga att de va de mest osmarta poliser jag träffat på. För det första är det väl bättre att försöka få iväg alla MFF-supportrar med tågen så fort som möjligt för att förhindra bråk och för det andra så är det ju lättare att hålla koll på allt folk inne på knutan än ute på stan. Men där stod vi utanför ett bra tag medan flera bråk startade och avslutades på parkeringen bakom oss.

Men till slut fick vi äntligen komma in men tyvärr va det tillräckligt för sent för att vi skulle missa tåget. Det åkte ifrån oss precis när vi kom ner på perrongen. Det va lite surt ändå måste jag säga. Men Jenny fick snabbt upp telefonen och ett samtal senare hade hon fixat skjuts från Ramlösa, så vi sprang ut till bussarna som skulle ta oss dit.

Sen kunde vi ta det lungt igen. Både bussresan och bilresan gick problemfritt och vi anlände så småningom till den ensliga gården där familjen Jönsson då bor. Och det var riktigt trevligt att få träffa hela familjen igen. Men vi hann inte med så mycket mer än att hälsa och slänga i oss lite mat innan vi skulle sova. Eller dom hann med att ge mig lite presenter för att jag hade fyllt. Jag fick ett silverhalsband av Jenny och ett matchande armband av de andra vilket var en riktigt trevlig present måste jag säga. Men jag borde nästan förutspått det eftersom jag vet hur galna den där familjen är när det gäller presenter.  Men sen blev det läggdags eftersom Jenny skulle upp till skolan dan därpå. Men för att sammanfatta dagen så var den en lite seg resa som sen övergick i en ganska hetsig kväll. Men trevligt var det och en skön start på semestern som man brukar säga.

Ja som ni märker kommer detta inlägg att bli väldigt långt. Jag har ju liksom sex dagar till att gå igenom. Men jag hoppas ni har lusten att fortsätta läsa för lite kul är det ju ändå.

Men om vi då går över till tisdagen så kan jag börja med att säga att det va lite jobbigt att inte kunna sova ut även fast man hade lov. Nu fick jag istället gå upp vid åtta med Jenny för att följa med till hennes skola. Och när Jennys moppe nu befann sig på verkstaden så fick vi glatt cykla ner till Gantofta. Men det va ganska sönt att cykla där på morgonen måste jag säga. Det va rätt friskt väder ute och man piggnade till rätt rejält. Sen väntade en resa med pågatåget in till Helsingborg och därifrån blev det buss upp till skolan. Men när jag väl hade följt henne till skolan pallade jag inte vara kvar där. Hon hade ändå bara tråkiga ämnen så jag tog en promenad ner på stan istället. Men jag hann inte längre än till Knutan där jag inhandlade dagens Aftonbladet innan Jenny skickade sms och sa att jag skulle komma tillbaka till skolan för att dom skulle se någon konsert som treorna hade. Så jag fick snällt knata tillbaka uppför trapporna, förbi lasarettet och in i skolan. Där fick vi då se en lite trevlig konsert och jag måste erkänna att alla på den där skolan är grymma på det dom gör asså. Okej, det är ju därför dom går estet men ändå. Man kan inte låta bli att imponeras.

Sen var det dags för Svenska och då var det så att klassen skulle se någon form av teater eller vad man ska kalla det. Det roliga var att de bara två medverkande och vi va i ett vanligt klassrum. Så i en timme satt vi där och tittade och lyssnade på två pers som hade en liten pjäs som i stora drag handlade om droger. Och den var sjukt välspelad. Det var till och med så att man undrade om dom verkligen spelade eller om det va på riktigt. Allt va så trovärdigt och jag undrar hur länge dom hade behövt repetera replikerna för dom satt klockrent hela vägen.

Efter detta var det dags för lunch och eftersom jag inte kunde komma in i matsalen fick jag snällt vänta utanför. Men jag använde den tiden till att läsa Aftonbladet ute i solskenet vilket inte var helt fel. Det jag läste var inte helt fel heller eftersom det stod en del om alla chanser som Henke hade missat på matchen.

Men så småningom hade tjejerna ätit klart så jag mötte upp dom och gjorde mig redo för deras sista lektion för dagen som var Estetisk orientering. Där va det meningen att olika grupper skulle redovisa ett arbete. Tjejerna hade spelat in en film men det hade blivit problem vid redigeringen så att man fick skjuta upp sin redovisning. Annars fick vi med glädje se ett gäng killar redovisa deras musikvideo. Den va inte helt hetrosexuell om man säger så. Sen var det en del andra grupper som skrivit en låt eller ett musikstycke. Så det va lite trevligt att sitta och lyssna på.

Men sen var det slut för dagen så vi rörde oss ner mot Knutan för att åka hemåt. Barre hakade på för att vi skulle träffas hela gänget på kvällen. Jag hade i och för sig inte en aning om vilka som skulle komma men Barre kunde jag räkna med eftersom hon följde med oss. Vi tog bussen ut till Ramlösa och hem till Barre en stund. Varför vet jag inte riktigt men det va vad vi gjorde i alla fall. Sen åkte vi vidare till Ramlösa station där vi mötte upp Boffe. Och slutligen blev det bussen ut till Jenny. Jag och Jenny va ju tvugna att gå av i Gantofta eftersom vi hade cyklarna där och jag längtar inte tillbaka till den otroligt sega och långa uppförsbacken som man måste upp för för att komma till hennes hus. Men jag ska inte klaga. Motion sitter aldrig fel.

Väl hemma så tog vi det rätt lugnt. Vi va nog ganska hungriga allihopa men vi va ju tvungna att vänta med maten eftersom vi väntade besök från flera. Men tiden spenderades på lite olika sätt. Bland annat genom att lyssna lite på musik och ringa upp den aningen förvirrade personen som ska hjälpa en att hitta tågtider. Om ni sett Johan Glans i Sthlm Live så förstår ni vem jag menar. Det va fan fett kul.

Allt eftersom anlände fler personer. Och vi började då att göra ordning maten som skulle bestå av kyckling med Pommes. Jag och Boffe va lite för ivriga på käket och kunde inte vänta till att maten skulle bli varm. Så vi tog några frysta pommes var och doppade den i kall sås vilket förvånansvärt inte va så pjåkigt. Sen turades vi om med det prestigefyllda arbetet med att röra runt kycklingen i buljongen.

Ännu fler folk kom instormande och ljudvolymen steg mer och mer. Det va inga mindre än Jag, Jenny, Barre, Boffe, Jenny Pålsson, Philip, Nima, Johanna, Mattias, Kulle, Amy och Sandra som trängdes i köket och i vardagsrummet. Det kändes som att nästan hela gänget var samlat. De enda som egentligen saknades var Jossan, Crille och Kajsa. Och nu började det i också bli dags att käka. Det var också nu jag fick förklarat för mig att alla var där för att fira mig. Jag hade väl anat det men trodde inte folk brydde sig så mycket om en sån sak. Men jag bangar inte. De flesta hade dessutom presenter med sig vilket kändes rätt onödigt måste jag säga. Men men. Nu var det käk. Vi satt i uterummet och åt en väldigt go middag med väldigt många skratt som tillbehör. Det blev självklart en del foton också och ett tag trodde jag nästan att jag skulle bli blind av alla blixtar. Men kul va det definitivt. Maten satt precis där den skulle. Men som om det var nog. Nej i köket förbereddes det princesstårta för hela slanten och jag skulle självklart skära den första biten eftersom jag fyllde.

Efter en god tårtbit blev det att de flesta flyttade in till soffan och fortsatte skrattfesten där inne. Och vad som det skrattade mest åt vet jag faktiskt inte. Men bland annat åt den roliga filmen som tjejerna gjort i skolan och väldigt mycket åt sjuka filmer som folk hade på mobilen. Det va riktigt trevligt måste jag säga. Det blev lite dans för en del men jag tog det mest lugnt i soffan. Men klockan tickade iväg och folk var tvungna att röra sig hemåt så jag kände att det var dags att öppna presenterna jag fått.

Till en början fick jag en ganska kaxig sak från Boffe och Nima nämligen e MFF-tröja. Jag kan inte säga att den är speciellt fin och det är väldigt tveksamt om jag kommer använda den offentligt. Men jag va ju självklart tvungen att sätta på mig den då för att reta alla HIF-are efter den tunga förlusten. För övrigt fick jag en liten gose-gris och lite godis. Det sitter aldrig fel. Särskilt inte om det är Bassett's.

Av Barre fick jag en jättefin t-shirt och av Philip (som jag den kvällen träffade första gången) en Lacostepiké. Sist men absolut inte minst fick jag ett par riktigt snygga shorts av min älskling. Det var bara att tacka så mycket för de fina presenterna. Men sen började folk lämna huset på löpande band. Men Boffe, Jenny, Nima och Sandra stannade ett tag till och vi pratade och skrattade lite till. Det blev lite massage och sånt också. Men sen försvann även dessa underbara människor ut i natten och kvar blev jag och Jenny som nog kände oss ganska trötta båda två. Så vi gick och lade oss.

Jag måste säga att mitt minne sviker ganska mycket vissa gånger så en del detaljer uteblir. Men det är fan tungt att komma ihåg exakt vad man gjorde och i vilken ordning man gjorde det under en hel vecka. Jag gör i alla fall så gott jag kan så får det duga sen.

Men vidare till torsdagen som blev en ganska lugn dag. För det första tog vi en ordentlig och gaska välbehövig sovmorgon. Sen så degade vi bara hela dan ända tills Jenny sa att hon inte bara ville ligga inne hela dan. Så vi tänkte att en bra bio skulle sitta fint. Och det är ju alltid roligare om man är flera när man går på bio så vi började ringa runt till en massa sköna människor men vi fick oväntat svårt att få med oss folk och det berodde allt som oftast på bristande ekonomi. Men Sandra och Jenny hängde i alla fall med så vi tog bussen in till stan och hoppade av utanför Filmstaden där vi gick in och köpte fyra biljetter till Blades of Glory. Sen fortsatte vi ner till Knutan där vi då mötte upp Sandra och Jenny. Vi tänkte gå och käka nånstans och vi kom fram till att Chinatown va det som gällde. Så dit gick vi och åt en riktigt god middag. Jag själv beställde in friterad kyckling med ris och currysås vilket va otroligt gott. Om jag inte hade blivit så mätt hade jag kunnat äta hur mycket som helst.

Men klockan tickade iväg och det var dags att röra sig tillbaka mot bion. Jag röstade för en promenad men tjejerna envisades om att ta bussen. Och man har helt seriöst inte så mycket att säga till om när tre tjejer har bestämt sig för en sak. Så jag fick snällt vänta på bussen fast jag va övertygad om att det hade gått snabbare att gå. Men vi tog i alla fall bussen och hoppade av vid GA för att vi skulle handla godis på Tasty House. Jag måste säga att jag är förvånad att inte det finns i Stockholm. Det är ju verkligen smart att ha det så och det är ju dessutom billigt. Men men, Jag ska inte klaga på min vackra huvudstad.

Vi handlade vad vi skulle och gick till bion. Vi gick in i den väldigt lilla biosalongen och filmen började. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om filmen. Den va rolig men väldigt sjuk. Fast om Will Ferrell är med så brukar det vara rätt skruvat. Men vi fick i alla fall en del skratt och ett par trevliga timmar. Sen kom Karin och hämtade oss och jag ägnade bilresan åt att filma det som hände. Till exempel alla sjuka konversationer och skratt man fick höra där i bilen. Vi kom hem och vad jag minns så gick vi och la oss ganska snabbt. Återigen en trevlig dag i Helsingborg var till ända.

Fredagen har jag ganska dåligt minne från måste jag säga. Kommer inte ihåg särsklit mycket av det vi gjorde på dan. Det enda jag vet att vi gjorde var att vi hälsade på ett par släktingar på kvällen. Jenny hade förklarat för mig vilka dampkusiner hon hade men jag tyckte inte alls dom var så farliga. Det roliga va också att Jennys mosters man var Sthlmare från början och dessutom bajare så det va skönt att äntligen få träffa någon normal männsika i djungeln av alla halvdanskar.

Sen blev det som vanligt en god middag och lite snack runt bordet. Det va väl egentligen inget märkvärdigt med det. Efter maten tittade vi lite på Tarzan med kusinerna och sen spelade vi lite spel med de vuxna. Vi spelade Da Vinci-koden som gick ut på att man hade varsin rad med brickor med siffror på och man skulle lista ut va de andra hade för siffror. Jag orkar inte beskriva hur med det va roligt i alla fall. Vi stockholmare bildade ett lag och det gick väl ganska bra ändå. Vi va ju bättre än Jenny och Karin i alla fall och det va ju nästan det viktigaste. Och sen for vi tillbaka till Fjärestad igen och avslutade kvällen där med lite mys och sen somnade vi gott.

Nu ere tre dar kvar att berätta om men jag har typ aldrig tid eller ork att skriva det och jag har det egentligen inte nu heller men jag känner att det måste bli klart nån gång. Ni får ursäkta om det blir lite kortfattat nu på slutet.

Lördagen betydde iaf tidig uppgång. Vi skulle hänga med Philip till Köpenhamn och kolla när han freestylade. Så vi åkte in rätt tidigt till Knutan och tog båten därifrån. Sen fick vi vänta ett tag på tåget på Köpenhamn men det var ändå inte så farligt. Tågresan var lång men gick ändå rätt fort. Vi satt där och försökte lösa en omöjlig soduku men ingen av oss kom särskilt nära lösningen.

Väl framma i Köpenhamn så regnade det och va riktigt dystert väder. Men vi letade upp en liten yta på ströget och Philip och hans kompis oliver började sin show. Jag orkar inte ens förklara hur duktiga dom var men att dom tjänade 1400:- på typ fem timmar säger väl en hel del.

Solen tittade fram under dan och till slut var det riktigt mysigt där i Köpenhamn. Men som allting annat så måste det ta slut nån gång så vi rörde oss tillbaka mot Sverige. Vi försökte på nytt att lösa sodukun men det gick inte mycket bättre den här gången.

Vi kom tillbaka och åkte sen ut till Gantofta City där vi intog en pizza. Sen följde vi Philip hem. Avslutningsvis blev det en promenad ut i ödemarken hem till Jenny. Barre hängde fortfarande på. Tjejerna skulle plugga lite så jag satt och lökade lite framför datorn. Sen åkte Barre hem så jag och Jenny kollade på en film och gick sen och lade oss.

Söndagen då. Ja det hände väl egentligen ingenting på dan. Ytterliggare än sån där lökig dag man har ibland Vi kollade på American Pie och chillade lite. Sen blev det av till grannarna där vi lekte och käkade lite. Sen visade Jenny mig hästhagen och hästarna och jag måste säga att dom skrämmer mig lite. Dom är fan stora asså. Men det va en skön kväll måste jag säga.

Sen kom den sista dagen. Jag hade ju tagit ledigt på måndagen för att jag skulle kunna se Jennys och de andras konsert som dom skulle ha men den va först på eftermiddagen och dom hade skola hela dan så jag fick spendera hela dan på stan vilket va lite småtrevligt. Jag passade på att handla in lite presenter och tog lite kort på den vackra staden.

Sen fick jag se deras konsert och dom är ju duktiga. Det måste jag säga. Jag tycker det e coolt att alla är så duktiga. Okej dom hade nog inte gått estet annars men ändå. Det var lite synd att det va så lite folk. Hade förväntat mig lite mer. Men konserten var bra så jag ångrar inte att jag tog ledigt på måndagen.

Sen åkte vi ut till Fjärestad igen och tog det lungt hela eftermiddagen. Sen blev det till slut dags att åka till Ängelholm. Det kändes inte kul måste jag säga. Det är aldrig kul att behöva säga hejdå till nån man älskar. Och nu kändes det typ ännu värre av flera olika anledningar.

Det blev ett lite hastigt slut dessutom vid flygplatse så jag hann väl inte riktigt förklara hur mycket jag faktiskt älskar Jenny och allt det där. Men jag hoppas att hon förstår det ändå.

Flygresan gick annars väldigt snabbt och väl tillbaka blev det mest till att ta det lungt. Skolan väntade ju morgonen efter.

Om jag som vanligt ska försöka sammanfatta så är det självklart att det har varit skitkul. Jag älskar människorna där nere och vi har haft en del skoj för oss under veckan. Det blev lite konstigt mellan mig och Jenny ett tag och jag orkar inte förklara varför. Men det löste sig och det va det viktiga. Nu längtar jag tills nästa gång jag ska åka ner. Då är det dessutom Helsingborg-Bajen som jag är grymt taggad på. Och jag längtar alltid sjukt mycket efter dig Jenny. Jag älskar dig.Tack för den här gången.

Nu ska jag packa. Imorn bär det av till baksidan. Forza Snappers!

PEACE!