Jerre

Ännu en händelserik kväll värd att blogga om har inträffat i mitt liv. Detta kanske inte va den bästa kvällen i mitt liv men den var ändå grymt härlig så varför inte blogga om den.

Vid sportlovet uppmärksammades jag via Tobbe om att en svensk film vid namn "Hata Göteborg!" skulle komma upp på biograferna och jag blev genast nyfiken på vad det var för film. När jag gick in på filmens hemsida såg jag att den handlade om ett ungdomsgäng i Helsingborg (Av alla jävla ställen) som va ute och slogs och lekte tuffa. Jag vart direkt taggad på att se den och ikväll var det alltså dags för premiär och vi försökte samla ihop ett gäng.

Först trodde jag att det skulle rinna ut i sanden men sen så blev det av och vi lyckades få ihop ett gäng på sju personer. Förutom jag själv följde Tobbe, Martin, Flemman, Mini, Ström och Sebbe.

Till en början var det tveksamt hur många vi skulle bli och Sebbe hade bokat biljetter i Kista vilket jag inte alls gillade. Jag vet inte varför men jag gillar inte att gå i Kista. Jag får aldrig riktigt den där biokänslan. Så jag lyckades övertyga alla om att Sergel vad det bästa och lite senare fick jag bekräftelse av alla som skulle hänga med så jag bokade sju platser vid nio. Klockan hade då hunnit passera sex så jag hade inte så mycket tid på mig att fixa i ordning saker. Vid sju tog jag tåget mot stan och precis som alltid den där ensamma resan hela vägen till Norrviken. Men jag läste City och lyssnade på musik så det gick ganska fort. Martin gick på precis som vanligt i Norrviken (och undrade självklart vilken vagn vi skulle sitta i trots att vi ALLTID sitter i sista vagnen). Alla andra förutom Sebbe gick på i Sollentuna och slutligen kom då Sebbe in på tåget i Helenelund. Gänget var samlat. Samtalsämnena varierade men det mesta handlade nog om Korpen och Black Snappers. Det brukar bli så i det här gänget vilket jag absolut inte har något emot.

Vid centralen så försökte Ström hasa oss bort till Tunnelbanan men det är knappast en genväg så vi gick hela vägen till Hötorget istället. Jag hade förvånansvärt mycket energi och fick då och då små spratt när jag avlade en del rusher längs gatorna. Martin och Sebbe fick hjälpa ett par norskar att visa vad dom var och jag uppfattade det som om det inte gick nåt vidare bra. Vägen som dom stod på var för lång eller nåt sånt.

På Drottninggatan svängde jag och Martin in på den nybyggda genvägen och kom naturligtvis före dom andra. Inte för att det hade någon betydelse men det är alltid kul att va först. Vi hämtade ut våra biljetter och styrde sen kosan rakt över torget till Kungshallen för lite kvällsmat. Men det fanns ett litet problem. Att som sju stycken hitta platser i Kungshallen vid 20-tiden en fredag är inte världens lättaste och vi fick spana ett bra tag innan ett par tjejer hjälpte oss så vi fick sex platser i alla fall. Men det va soffa på ena sidan om borden så där satt vi fyra. Sen blev det mat. Flemman och Sebbe körde på traditionell kycklingfilé och Ström satsade på den indiska varianten. Mini slog till med nudlar med biff eller nåt liknande. Martin beställde en kebab medan jag och Tobbe tog varsin rykande pizza.

Som alltid när vi är ute så blir det snack om vem som är segast på att äta och återigen tar herr Flemström hem den titeln. Jag själv låg efter lite men spurtade bra så jag slapp sitta där själv klar med mat.

Det började sig närma insläpp men först var vi ju tvugna att skaffa oss tilltugg. Martin röstade på den lilla kiosken på hörnet vid Konserthuset men jag ville ta en sväng ner på Drottninggatan. Först delade vi upp oss men helt plötsligt ändrade Martins del sig och följde efter mig. Det är i sånna stunder man känner sig stark. Men vid drottninggatans lilla godisaffär va det dyrt så det blev inget av det. Så det fick bli Martins val i alla fall. Jag skulle ju givetvis än en gång ta genvägen men denna gång var den stängd.

När det väl var dags att plocka godis var det så sjukt mycket folk och jag orkade inte kriga mig igenom för lite lösgodis. Så jag köpte lite läsk och tänkte att jag kunde snylta lite från dom andra. Tiden tickade iväg och vi gick till bion för att inta våra platser. Men utanför salongen var det lite kaos eftersom folk som kommit ut ur en salong gått ut genom ingången. Så man fick använda sig av sina vassa armbågar för att tränga sig fram. Den här gången satsade jag lite eftersom jag ville ha mittenplatsen. Så jag var långt före de andra och när dom andra anlände visade det sig att Martin (vem annars?) tappat sin biljett nånstans. Vart visste han såklart inte så vi satt där inne med våra biljetter rivna medan herr Stockeld var kvar utanför utan biljett. Men han gav inte upp den stackaren utan lyckades övertyga personalen om vad som hade hänt. Skönt att det löste sig!

Och nu kommer vi till själva filmen som jag faktiskt tyckte va riktigt skön. Filmen var egentligen ganska allvarlig men jag garvade under stora delar av den. Jag tror den främsta anledningen var att allt var på skånska (Utan översättning till svenska) vilket gjorde det hela mycket roligare. För finns det någonting roligare än en arg skåning. Man kan ju inte låta bli att skratta. Den bästa scenen var när grabbarna lirade korpen och det hände en del rätt roliga saker. En kille gjorde bort sig och fick en grov utskällning av  sin lagkamrat. Och den repliken var den bästa i hela filmen även om den va rätt taskig: "Vi lirar korpen, i den sämsta divisionen, Vi ligger sist och du är sämst i laget. Fattar du hur dålig du är Rogge". Detta på skånska var helt oslagbart.

Andra halvan av filmer var lite för allvarlig men sammanfattningsvis en helt okej film. Det var även kul att den var inspelad i Helsingborg och jag kände igen mig på en rad ställen och det känns ju alltid lite roligt. Det va även en rätt kul diss mot just Helsingborg. "Det bästa med den här jävla skiten, Det är båten härifrån". Klockren skulle jag vilja säga.

Filmen slutade och vid utgången väntade ett gratis smakprov på BonAqua vilket jag i och för sig inte är så förtjust i men är det gratis så motstår man inte. På vägen hem blev det annars många skånska kommentarer och många skratt runt filmen.

Nu sitter jag hä och känner att det är dags att avsluta. Men en lyckad kväll helt klart. Och jag hoppas del sju i den här serien kommer snart. Jag ser fram emot det och jag hoppas ni gör det också. God Natt!

PEACE!