Jerre

Veckans Lista!

Veckans Happening: Utekvällen i lördags.
Veckans Bästa: Heroes!!!
Veckans Sämsta: Spelarbjudningarna på X11. Varför kan jag inte bara lyckas vinna en budgivning?
Veckans Jobbigaste: Brukar väl alltid handla om skolan så får väl göra det den här gången också så jag säger Engelska C bara för sakens skull!
Veckans Citat: "Vem rakar sin hund?" - Ludde Zetterman 17/10-07
Veckans Film: Har inte sett nån egentligen så jag säger heroes
Veckans Låt: Pokerkväll I Vårby Gård - Florence Valentine

Dags för blogg. Hoppas ni saknat mig för jag har saknat skrivandet som fan den här veckan. Men jag kände att jag inte kunde svika det här med veckoinläggen direkt. Så funkar det inte. Och ändå så kommer det här inlägget två dagar tidigare än det borde men jag har funderat lite och kommit fram till att det är bättre om jag uppdaterar på fredagar. Och givetvis har jag en mängd olika anledningar till det. Den första är att det förra inlägget skrev jag på en fredag så jag kommer snabbare in i bloggtempot om jag skriver idag. Sen så blir det lätt så att när man skriver på söndagar så får jag bara med helgen för att den oftast är mest händelserik. Så om veckan inleds med helgen så kanske jag kan minnas mer från de vanliga dagarna för egentligen är det ju dom små intressanta händelserna som är roliga att titta tillbaks på. De stora händelserna kommer man ju oftast ihåg ändå.

Sen blir det ju ofta väldigt sent när jag skriver blogg då det vanligtvis skrivs på natten. Och jag pallar inte inleda mina skolveckor som en vandrande disktrasa så då är det bättre med fredagar då jag ändå sover ut dagen efter. Så så får det bli i fortsättningen. Sen hade jag även lite fler anledningar men dom kommer jag inte på här och jag är dessutom ganska taggad på att få komma igång med min lilla redogörelse för veckan som gått.

Så vi sätter väl igång men magiska veckan. Eller nja så mäktig har den inte varit men det har hänt en hel del små roliga saker som jag vill kladda ner så det blir nog bra. Jag tänkte börja med dagens äventyr mest för att jag har det närmast i minnet men också för att direkt gå ifrån dagboksstilen. Men om jag ska va ärlig har den här dagen inte vart den mest hetsiga dagen den här veckan om man säger så. Men jag har ändå en del små söta saker att tala om.

Jag måste först säga att håltimmar kan vara ganska trevliga. Men 10:25-15:00 är ganska mycket för mycket om man säger så.  Men ändå gick det oväntat snabbt. Första timmarna så blev det datorn där det först försöktes sätta rekord på alla spel på Game Arcade på Facebook (var annars?) och sen blev det lite klassisk achtung på lunchen. Och jag blev tydligen alldeles för uppslukad av min rosa lilla mask att jag inte märkte att Tobbe drog därifrån. Vi hade bestämt att vi skulle äta kebab för trevlighetens skull och Usman valde att joina oss. Så Tobbe drog till centrum och mötte upp den söta lilla malmvägspojken medan jag försökte få Flemman att förstå att achtung går ut på att överleva, inte att åka genom så många hål som möjligt. Men Flemman har efter ett år med det spelet fortfarande inte fattat det.

Men till centrum kom jag ändå till slut och njöt lika mycket som alltid av den goda kebaben. Finns verkligen inget ställe som slår Sams när det gäller Kebab asså. Så är det bara. Och nu när inte Linus va med så kunde vi ta det lugnt efteråt och prata lite om saker och ting. Är linus med så är det bara att hetsa upp så fort som möjligt så att man kan ta första bästa tåg hem till... Ja vadå egentligen Linus. Det har jag alltid velat veta. Men så är det men den saken.

Jag åkte tillbaka till min kära skola och mötte upp James som tydligen inte ville gå på den här lektionen heller så jag fick nöja mig med att snacka med Fricken, Mockan, Uffe och Manga-Micke. Men det är inte helt fel det heller. Och vi pratade om nedbrytande tankesätt som faktiskt va lite skrämmande. I alla fall om man tolkar det som Gunilla gjorde det. För vartenda litet tankesätt på det pappret vi fick passade verkligen klockrent in på vår allas Flemström. Jag skickade till och med vidare det till Tobbe så han kunde bekräfta det. Och enligt Gunilla så skulle en person med dessa tankesätt vara djupt deprimerad och verkligen svår att hjälpa. Men den Flemman jag ser varje dag i skolan förutom när han gymmar, pluggar eller äter (vilket iofs inte är ofta) är ingen person som är djupt deprimerad. I så fall så är han helt enkelt magisk på att dölja det. Så Flemström, kanske borde du ta ett snack med fröken Ljungbo och reda ut det här.

Men nog om det. Denna veckan har jag ägnat rätt mycket tid till att kolla klart första säsongen av Heroes. Det blev fyra avsnitt i onsdags, lika många igår och det va tänkt att jag skulle se de sista tre idag men så långt har jag inte kommit av olika anledningar. Men jag hade svårt att fästa mig vid den där serien från början men nu är jag ordentligt fast och jävligt bra är den också. Fast jag måste erkänna att det nästan är för många människor som är "speciella". Det blir ju fan lite överdrivet när precis alla kan flyga, bli atombomber eller nåt annat övernaturligt. Men det är väl smällar man får ta som man brukar säga och eftersom det ändå är ganska svårt och fatta alla vinklar så är det bara att se glad ut och titta vidare.

Tror fan att det dags för en redogörelse för helgen som faktiskt känns rätt avlägsen trots att det inte va så länge sen. Men jag minns i alla fall vart jag slutade förra inlägget för då var jag på väg ut ur huset för att besöka ladorna i Norrviken och tillbringa lite tid med Martin. Och det va lite trevligt att kolla på Idol och "Fredag hela veckan" och svulla lite chips och så vidare. Sånt borde man göra oftare. Men kvällen avslutades annars ganska tidigt på hemmaplan i trygga Väsby så det finns inte så mycket mer att säga om den saken.

Lördagen betydde först landskampen mot Lichtenstein (stavning?) där jag återigen valde att åka till Norrviken. Den här gången kom även Flemman trots att han försökte smita undan med dåliga undanflykter som plötslig huvudverk eller bortglömd middag (hur är det möjligt i Flemmans fall?). Men matchen var väl ingen jättehöjdare. Sverige vann ganska enkelt utan att behöva imponera speciellt mycket. Vi satt väl mest och snackade om annat och umgicks och så. Tror i och för sig Martin kände sig utanför när jag och Flemman drog igång i 180 om det senaste nytt inom Bajen. Men sånt är livet, även för en Norrvikare.
 
Efter matchen fick vi fint besök av Linus P Pettersón och vi tänkte dra ut på en liten festlig tillställning någonstans. Mackan hade tydligen nån fest på G så vi började ladda upp med allt vad det innebär. Bara Flemman som avstod då han inte kände för en utekväll. Men vi andra körde på även om Linus inte diggade lådvinet speciellt mycket. Men Linus, Det handlar om planering.

Men såklart får vi besked från Mackan att vi inte kunde komma dit så nu hade vi då suttit och laddat helt i onödan. Men vi tänkte inte ge upp för det så vi drog till med plan B och det blev att åka in till Viper Room vid Karlberg för att testa lyckan där. Och en stund senare befann vi oss på det södergående tåget som skulle ta oss till nattens äventyr. Flemman hoppade av och vi var nu bara tre kvar. Jag tog ett steg tillbaka när Martin tog över showen. Jag ska inte skriva ingående vad han gjorde, det är för mycket Flemman över det, så jag säger enkelt att han var lycklig. Sånt gillar vi.

Vi hittade rätt och ställde oss i en ganska kort kö. Vi kom in utan problem och betalade inträde, bäställde in lite bira och drog sen ut på dansgolvet. Jag har ingen aning om det såg snyggt ut men det struntar jag fullständigt i för jag hade i alla fall roligt och det såg dom andra ut att ha också. Men Linus är som han är och ville ganska snart gå och ta lite luft. På vägen ut hittade vi en trappa ner till en "avlastningsplats" där man enligt skylten fick vara max 10 min innan man blev av med drickan. Men vi tänkte ändå utforska stället och när vi väl kom ner var det fullsatt och musiken var egentligen ännu bättre här nere. Och avlastningsplats kan man verkligen inte kalla det.

Där nere va vi ganska länge, i alla fall om jag mindes det rätt och jag minns också att jag fick mig en ganska sexig och intim dans där med någon tjej som bara gled fram till mig och börja gnida sig emot mig. Jag va inte sen på att hänga på så jag får väl ses som den som lyckades bäst den här kvällen på den fronten. Men tjejen behövde en paus efter en stund och då passade de andra på att dra mig ut därifrån för att åka hem. Lite synd faktiskt men vafan. Man kan inte gå på allt. Och jag började faktiskt bli rätt seg i benen så det va nog lika bra att jag fick röra mig hemåt.

Innan nattbussen anlände vi S:t Eriksplan så vräkte jag i mig fyra grillade som jag måste säga va det godaste på länge. Så där rök mina sista slantar den kvällen. Hade redan slängt iväg en del på inträde och dricka. Dessutom fick jag betala inträdet för Linus då han saknade pengar (planering Linus!!!).  Men egentligen kom vi för sent till Viper för innan tio är det gratis inträde och billig dricka. Men det får väl bli nästa gång. Men sen vet man ju inte när det blir. Nu har jag fått lite smak på det svenska klubblivet så nu vill man ju utforska lite fler så man kan hitta lite smultronställen.

Sen hatar jag nattbussarna för att ingen av dom är bra för en Runby-bo som mig. Linus och Martin gynnas ju av att 592:an som såklart tar typ en kvart för dom men stannar inte vid Väsby station. Så jag får gå av vid smedby och ta en långpromenad hem. Den här gången ringde jag och tvingade Usman att hålla mig sällskap så det kändes inte lika segt den här gången. Men ändå. Varför kan vi aldrig ta 598:an för min skull. Visst den tar en timme längre än den andra men då slipper jag i alla fall gå och kommer hem ungefär samtidigt.

Men men, Jag hade en väldigt rolig kväll så jag ska inte klaga. Jag hoppas det inte va sista gången för det är nu det börjar. Det är i alla fall vad jag anser. Och söndagar är ändå aldrig roliga så då kan man lika gärna använda dom till att sova ruset av sig liksom. För det va hur min söndagsförmiddag såg ut. Väl vaken blev det en titt på förändringsrapporten i Väsbyligan (13 spelare gick upp!!!) och sen en återhämtningspizza på Ullis med herr Zetterman. Det satt verkligen inte fel och trots att det gick några timmar till den kvällen så får den pizzan avsluta berättelsen om den där helgen.

Det har blivit två träningstillfällen den här veckan och båda gångerna har det blivit löpning på schemat. Nu har ju Anton, Thomaz och viktor börjat springa dom också så då får man ju lite sällskap. Plus att det är lättare att tag i löpningen när dom ringer och hetsar en lite. Så i tisdags vart det långlöpningen till Kairo. Jag sa att vi skulle sprina ner till Lövsta gård och vända men lyckades lura in dom på den långa Kairovägen och det verkade ändå som att dom inte hade nåt emot det. Och för min del kändes det skitskönt med en så pass lång löpning. Då fick jag verkligen ta ut mig mycket utan att behöva hetsa. Då va det verkligen uthållighet som gällde och det kändes perfekt.

Och igår så blev det två varv i spåret. Jag har säkert redan skrivit det här för jag kom inte ens ihåg att jag hade sagt det två gånger till Tobbe redan men i alla fall. Spåret har ju alltid varit spåret och när man velat satsa så har man  dragit med "ögglan" i sin löpning för att dels få en liten längre sträcka och dels för att få en lite större utmaning i form av en grymt seg och krävande uppförsbacke. Oftast blev det ju att man skippade det tyvärr men nu har dom gjort det så fiffigt att man byggt ihop ögglan med det vanliga spåret. Så först kommer från det vanliga hållet, springer igenom en skidtunnel och springer sen fram till den roliga lilla backen. Den tar man sig sen uppför och vidare runt ögglan tills man kommer ner vid tunneln igen som man nu istället springer över på den lilla bron. Och sen fortsätter spåret på en nivå lägre än det andra. Jag vet att det låter ganska luddigt när jag förklarar det såhär men det va smart byggt i alla fall och nu är det inte lika lätt att undvika den jobbiga backen och det är bara bra så får jag starkare benmuskler.

I onsdags var det ännu en landskamp och nu va det fan dags att se en match med Boysen. Så jag bjöd in en massa folk och städade mitt rum och allting. Och det kändes bra när Ludde redan direkt efter skolan följde med mig hem för att se Prison Break. Tyvärr va det inget avsnitt den här veckan så vi fick klara oss med ett par avsnitt Heroes men det roliga hände på vägen upp i Bauers. Där gick vi som ett par vandrare på väg hem till vårt härberge och helt plötsligt får jag syn på en massa ull eller nåt annat liknande ligga där på gräsmattan. Jag kommenterade det lite undrande men Ludde som upptäckte det lite senare var blixtsnabb med sin kommentar: Vem rakar sin hund? Så där har ni veckans kommentar och det är bara Ludde som kan få till såna plötsligt utrop som blir så totalt klockrena. Underbart.

Men jag va inte lika glad på Ludde när han dissade vår samling för att plugga matte. Det kändes inte alls roligt. Och Rikard meddelade att han var sjuk och Pouian dök inte upp men det förvånade väl ingen. Nej det fick bli grunden av boys (va tvungen att ha med "av" där annars hade det kunnat blivit pinsamt) som samlades i min lägenhet för att njuta av matchen. Men det va fan ett sömnpiller för Sverige lirade riktigt uselt. Långbollar va det enda man gjorde i princip så det va inte så konstigt att det gick som det gick. Så jag ägnade istället den mesta tiden med att  hålla Ella sällskap via sms vilket aldrig är fel. Känns som vi snackat en hel del den här veckan. Vet inte hur många sms det blivit. Men det är en rolig tjej som är kul att snacka med. Lite tråkigt att hon ska vara med sin pojkvän hela helgen och då få jag tydligen inte snacka med henne längre. Men sånt är livet. Och för att gå tillbaka till boysen så va det trevligt att umgås med dom som alltid.

I måndags när jag vaknade så kände jag mig ganska pigg. Problemet var att min ansikte inte fungerade. När jag fick syn på min i vanliga fall så vackra spegelbild såg jag idag bara ett uppsvullet ansikte. Jag hoppade nästan till. Jag har ingen aning om hur det blev så men det kändes fett konstigt. Och självklart skulle alla i skolan kommentera det men återigen kan jag inte säga annat än det är sånt man får ta. Men lite överdrivet kanske när Usman och Linus satte sig bredvid mig i matsalen för att det va läskigt att titta på mig.

Men fan nu börjar det sina på minnen och orken att skriva vidare börjar ta slut så jag kanske ska börja röra mig mot en avslutning. Jag har verkligen ingen aning om hur långt det blev men det kändes som att jag skrev på rätt bra. Men det får räcka nu och är det så att jag missat nåt så får det helt enkelt va så. Nu blir det nog ett par avsnitt Heroes innan kudde väntar. Vi syns om en vecka.

PS. Kom på en anledning till att jag ska skriva på fredagar. För nästa söndag kan jag inte eftersom då åker jag till Paris. UNDERBART!!! DS.

PEACE!