Jerre

Nu har det blivit det där onödiga glappet igen. Men jag hinner verkligen inte med bloggen. Fan det känns som om jag lever på jobbet. Nu har jag visserligen inget större emot det men fritiden försvinner under veckorna och när man försöker ta igen det på helgerna är bloggen inte det första jag tänker på, tyvärr. Och denna kväll har jag egentligen ingen tid över till bloggandet. Alarmet är satt till 05:45 och jobbet väntar vid sjutiden så sängen borde vara min nästa hållplats detta dygn. Men eftersom jag nyss kom hem från jobbet känner jag verkligen att jag måste varva ner lite. Det visste jag redan tidigt på dagen att den här natten kommer inte bli så lång. Jag tänkte väl då se lite på någon film eller så. Men när jag vandrade hemåt i det snöblandade regn som föll över min tjocka jacka och Black Stone Cherrys "Rain Wizard" strömmade ur mina hörlurar ändrade jag mig. Den där speciella känslan att det är dags att blogg sköljde in över mig så nu sitter jag här, för att stilla mitt eget behov, och kanske göra mina uthålliga läsare lite glada.

Som sagt tar ju jobbet upp det mesta av min vakna tid. I alla fall under veckorna där det verkligen stavas jobb, mat och sömn (eller nja, kanske inte så mycket av de sista) och så är mitt liv just nu, och än har jag ingen anledning till att tycka synd om mig själv. Jag börjar verkligen komma in i att jobba heltid och dagarna flyger oftast iväg. Och faktum är att det är roligare och roligare att jobba därnere. Trodde jag snart skulle komma till den gräns att det börjar bli samma sak om och om igen, men än är det faktiskt bara stimulerande, på många sätt. Så jag är glad över att hitta en plats jag trivs på, och mina kära kollegor gör det mesta av det jobbet. Lite synd att Pojke Pojke (Jari) ska sluta nu till nyår. Hemköp blir klart tråkigare utan honom. Men folk kommer och går så det kommer säkert in någon ny skön individ.

På fredag är det Lucia Movie Night igen. Jag minns ju hur najjs det va förra året så jag ser faktiskt fram emot det rejält. Jag tyckte väl i och för sig inte att filmerna förra året va dom bästa jag sett (för jag har aldrig känt mig sugen på att se om dom, ett bra tecken!) men hela grejen att tillbringa en hel natt på en bio var riktigt roligt. Och det känns ju klart spännande när man inte har någon aning om vad det kan bli för filmer. Får jag hoppas, så vill jag nog se "The Spirit", "Seven Pounds" och "Zack & Mirri make a porno" men jag tror det blir något annat. Man kan ju hoppas att någon av dom kommer i alla fall. Men det ska i alla fall bli kul. Och så får jag ju umgås lite med Camilla också, inte helt fel det heller.

Helgen som va gick undan i ett sjukt tempo. Det kändes verkligen som att vara tillbaka i skollivet igen när helgerna bara flög iväg och helt plötsligt va det måndag morgon igen och jobbet kallade. Men jag hann i alla fall med en del. Fredagen spenderades i Norrviken, där jag, Måsen, en och annan vodkaflaska och Caramelldansen förgyllde en fredagkväll. Flemman tuffade in lite senare och bidrog till stämningen och framåt midnatt rullade Tobbe in i sin gröna Seat och vi hade det ganska grymt trevligt. Måsen och jag hade ju från början försökt få med lite folk ut på stan men det sket sig så vi sa att vi innan natten va över så skulle vi gjort något galet, som vi kunde snacka om ett bra tag efteråt. Resultatet blev efter kanske några för många groggar att vi bestämde oss för att ta oss ett nattbad i Norrvikens svarta vatten. Tobbe fick agera chaufför och Flemman fick bli nån slags handdukshållare. Innan vi egentligen hann ångra oss stod vi där på bryggan på gränsen till total galenskap. En nedräkning senare försvann för en kort sekund ner under det mörka iskalla vattnet. Men självklart stannade vi inte längre än några simtag därnere. Nej, upp igen och linda sig in i en varm handduk och sen vidare in i en varm och skön bil. Jag tvekade ju länge innan hos Martin om jag verkligen skulle göra det men i efterhand va jag mest sur att jag inte va fullt på direkt. Det är ju såna här grejjer som verkligen ger livet en krydda. Och jag tror Tobbe och Flemman fick höra det lite för många gånger under bilresan hem. Men jag kan nu i vilket fall som helst skryta (om det nu egentligen är något att skryta om) om att ha badat i Sverige i december.

Snappers säkrade avancemang till Division 1 i söndags kväll när vi motade tillbaka Doorslammers med 8-5. Egentligen var det väl ingen höjdarmatch från vår sida, i alla fall inte defensivt. Men man kände direkt att vi inte behövde spela på topp. Vi är på alla nivåer ett bättre lag en Doorslammers och vår seger va faktiskt aldrig riktigt hotad. Jag själv gjorde inga mål den här kvällen, vilket jag är lite besviken över. Jag hade i alla fall önskat att min klacklobb suttit bakom målvakten. Det hade varit något det. Men jag fick göra två assist i alla fall och så länge nån gör mål så spelar det inte så stor roll vem som gör dom.

Just det! Jag måste berätta om min sköna dröm jag hade inatt. Jag drömde att jag hade vunnit en stor summa pengar och en del av dom la jag på en stor sjukt härlig fest för alla underbara människor i min omgivning. Jag hade styrt upp allt för den perfekta kvällen. Platsen för festen var på platsen som i folkmun är känt som "lilla Råsunda" som ligger vid den ökända Sjövillan. Bussar från stationen slussade allt folk ut till den ensliga platsen och där va det fullt ös hela natten. Det va verkligen en tydlig dröm och när jag vaknade i morse (nåja, vid 13-tiden) så kändes det verkligen som att festen hade ägt rum. Och på något sätt hade den ju ändå det, fast i en annan verklighet. Och eftersom minnet från drömmen förföljt mig hela dan så kan jag ju inte säga att jag aldrig varit med om det. Det va en upplevelse, även fast det va i en dröm. Nu förstår jag ju att det aldrig kommer hända på riktigt (visst, man ska aldrig säga aldrig) men det var mycket lättare att komma upp ur sängen efter en sådan härlig dröm.

Snart är det ju jul också, men för en gångs skull rör det mig inte i ryggen för fem öre. Jag kommer sitte ensam hemma större delen av julafton och jag och morsan har bestämt för att bojkotta allt vad julklappar heter. Och för mig känns det faktiskt bara skönt. Nu kan jag koncentrera mig på jobbet och försöka styra upp något galet kul på nyår istället! Så julen 2008 är ingenting för mig.

Jag såg en rätt skön film igår föresten. Eagle-Eye hette den. Den var långt ifrån trovärdig men den va ändå sjukt spännande och jävligt underhållande. I början var jag lite tveksam men sen kunde jag inte slita ögonen från skärmen så det va ju skitskönt faktiskt. Jag älskar när man hittar filmer man knappt har en aning om och så är dom verkligen skitbra. Det är underbart. Sen något annat som jag sett de senaste dagarna som va underbart va EM-krönikan i måndags. Det slog mig verkligen att jag inte sett någonting från det mästerskapet efter att jag kommit hem från vår resa. Så dels va det kul att se alla målen igen (dessutom med alla svenska kommentatorer) och dels väckte det återigen många minnen från den underbara resan. Så nu hoppas jag den går att tanka för den måste jag verkligen ha kvar, så är det bara.

Men denna kväll börjar se sitt slut och så också detta inlägg. Om sju timmar ska jag upp igen. Livet är väl bra underbart ibland? Och om inlägget började med "Rain Wizard" avslutar jag med en annan låt åt det andra hållet....

"I'm walking on sunshine... and don't it feel good!"

PEACE!!!