Jerre

Det är inte första gången jag säger att det känns som om bloggen håller på att dö ut men det är fan första gången jag verkligen är orolig att det verkligen är så. För det va över en vecka sen jag bloggade sist och jag har inte känt någon som helst lust att blogga sen dess och jag vet inte om jag har det nu heller egentligen. Men samtidigt vill jag ju inte att den ska dö ut. Okej om man tittar tillbaka på det senaste årets blogginsats så ser man ju tydligt att jag vissa stunder inte bloggat så frenetiskt men jag vill försöka hålla den levande så till den grad att folk inte tappar intresse. Jag hoppas ni därute fortfarande finns här för utan er kan jag lika gärna släppa taget helt.

Men nog om det. Varje inlägg ska ju innehålla något också. Och eftersom det va ett tag sen jag skrev sist så passar det väl bra med en lite uppdatering om hur livet flyter på. Jag vet inte om det finns något jätteroligt att skriva om men då får man istället göra det man skriver om roligt istället. Sen hur jag ska lyckas med det den här gången vet jag faktiskt inte men jag får helt enkelt göra ett försök.

Jag hade matteprov igår. Vet inte varför jag börjar skriva om det men det kanske helt enkelt är att jag vill få det överstökat så att jag kan gå vidare till roligare saker. Men i alla fall. Det gick käpprätt och helvete och då överdriver jag inte det minsta. För att ni ska förstå det hela bättre kan jag säga så här. Provet är uppdelat i två delar och den andra (VG-MVG) delen ska göras nästa vecka. För att få godkänt på hela provet krävs 15 poäng. På provet nästa vecka kan man skrapa ihop 12 av dessa. Och om jag av någon sjuk anledning skulle klara av att få dom 12 poängen behövs alltså 3 poäng på det lätta provet idag för att nå godkänt. Och jag är fruktansvärt osäker på om jag klarar det. Så min gymnasietids första IG är spikat, men jag får väl helt enkelt försöka gå vidare till nästa prov och klara godkänt där. Men jag skyller alla mina för närvarande rätt bristande kunskaper inom matematikens väggar på Henrik Wolff. Med en lite mer pedagogisk lärare hade jag kanske legat på VG nu. Fast självklart är det lätt att skylla ifrån sig. Men det är fan inte lätt att plugga till ett prov när man inte ens kan grunderna.

Men jag skiter (för närvarande) i matematiken som herr Uggla skulle ha sagt. Det finns en hel del roligare saker här i livet. Jag va ju till exempel på en intervju idag på Clas Ohlson och när jag gick därifrån kändes det faktiskt riktigt bra. Jag tyckte jag kunde svara rätt bra på deras frågor och dom såg rätt nöjda ut. Men man vet ju aldrig vad det betyder och jag får svar först om två veckor. Men det skulle inte kännas helt fel att få det där jobbet vilket betyder nästan 4000 extra svenska kronor i månaden. Jag bangar inte. Sen kan jag ju försöka fixa ett till jobb dom helgerna jag inte jobbar på Clas Ohlson. Då kan jag ju få ut kanske 9 papp i månaden. Med dom pengarna är alla framtida planeringar inte ens ett problem längre.

Men mycket kan hända och jag sätter inte för stora förhoppningar på det. Om jag inte får det här jobbet kommer det fler chanser. Det gäller bara att ligga i och försöka visa upp för omvärlden att man finns. Då dyker det upp chanser och då är det bara att ge järnet och hoppas på det bästa.

Snappers då, Ja vad ska man säga. Jag har aldrig nånsin tvivlat på min lojalitet till vårt lag men det kommer stunder då man på allvar känner att man aldrig vill lämna det här gänget och den gemenskapen vi har tillsammans. Och en av de stunderna va i söndags när vi som ett lag mosade obesegrade Täknik med 4-2. Vi gjorde det inte genom att briljera, vi gjorde det inte genom publikfrieri. Vi gjorde det genom att jobba för varandra och kriga till Sune satte pipan till munnen och blåste av. Och jag vet inte vad ni andra känner men jag blir fan överlycklig när jag ser att alla verkligen ger allt för laget som vi gjorde i söndags. Att lite lojt gå och vinna mot brögäng som typ Firstcream eller Volvo Truckers ger mig inte så mycket. Det är fan dessa segrar och triumfer jag spelar för, för det är då man känner att Fotbollen är oslagbar. Förövrigt så älskar jag Black Snappers och även om jag säkert nämnt det flera gånger förut så kan jag inte låta bli att säga att jag aldrig i hela min karriär inom idrotten tyckt det har varit så roligt att spela fotboll. Tack grabbar för det.

På tal om matcher så hade ju en del från Sollentuna med Tobbe i spetsen imponerats av succéfilmerna McÅhly och McEjjan och ville därför själv vad med i en inspelnig och på samma gång motionera lite i den beryktade G-salen. Han fick med sig Flemman och Mini medan jag samlade till mig vårt bästa manskap med Crille och Bonden som fruktade lagkamrater. McMänämän 2.0 var ett faktum och efter sex matcher va ställningen 6-0 i matcher till överlägsna Väsby med en imponerande målskillnad av 30-14. Ingen ska nånsin komma hit till vår borg och tro att dom ska vinna. I Väsby regerar Väsby, sen får Flemman säga vad han vill om regler och avstånd och planhalvor och annat skit. Och Tobbe får gärna va stolt över vinsten i träningsmatchen när kamerorna släckts men det gör inte Väsbys triumf mindre odiskutabel. Men vi hälsar er välkomna igen. Det är alltid kul att få besök från främmande breddgrader. Men lite bättre motstånd får ni nog bjuda på.

Annars är livet som det är. Veckorna flyter på i sitt eget tempo och för närvarande känns det rätt bra ändå. Förutom att jag är lite trött då och då (vilket iofs är precis som vanligt) så trivs jag med tillvaron. Det är dessutom rätt skönt att nästan alla dar kunna ta bilen till skolan. Det är lättare att komma upp då måste jag säga. Det kändes till och med konstigt att åka kommunalt i måndags. Men jag hoppas jag inte ska bli alltför bekväm. Det är bara onödigt.

Hur ser det ut framöver då. Ja du jag har väl egentligen inget bestämt men jag hoppas det blir utgång på lördag. Alla har ju fyllt 18 nu så nu är det fan dags att dra med hela gänget ut och fira det. Någon slags Snappersparty eller nåt liknade. Skulle i alla fall inte banga på det. Hoppas man får med sig alla bara. Skulle va sjukt mycket roligare då.

Annars kan man ju bara njuta av att man återigen har tre dagars helg. Och va ledig en fredag är grovt underskattat för när man tror att man har haft hela sin helg så återstår det ännu en dag. Fett skönt måste jag säga och om inget oförutsätt inträffar lära jag sova ut riktigt ordentligt ikväll så att jag verkligen laddar batterierna. Men om jag känner mig själv rätt kommer dippen efter skolan och så slaggar man ett par timmar då. Sen är det ju sjukt svårt att somna på natten istället. Men va gör man inte. Man kan ju alltid ta toyotan till statoil och handla lite pringles eller nåt liknande. Bara att möjligheten numera finns är ju tillräckligt härligt.

Men nu börjar jag fan få slut på idéer. Tror att jag tappat lite i tempo nu eftersom jag inte bloggat på ett tag. Det är ungefär som när man inte konditionstränat på ett tag. Då känner man sig lite seg men efter några pass så är man igång igen. Och eftersom jag har grundbloggandet så kommer jag nog upp i vanlig standard ganska snart.

Men nu är det dags att för 353:e gången hetsa Flemman till lunch.

PEACE!