Jerre

Klockan är snart halv tre och den enkla lösningen på vad jag ska ta mig till dom närmaste timmarna är helt enkelt att krypa ner i sängen och stänga ögonlocken. Men sen nu när jag sitter här i min nygamla men även tillfälliga bostad så känner jag mig väldigt långt ifrån taggad på att sova. Jag är visserligen ganska trött, både efter gårdagens festligheter och dagens kånkande och bärande av möbler och lådor men ändå för pigg för att lägga mig. Så jag tänkte väl att jag skulle lämna ett litet avstamp i bloggen så länge så kanske jag känner för att sova när jag är klar. Man vet ju aldrig liksom.

Men sen dyker det ju som vanligt upp ett problem. Nu när jag har flyttat ut från farsan och bosatt mig hos min kära mor så har jag inte längre tillgång till internet. Ni som undrar varför jag då flyttar på mig kan va lugna för ni ska få en förklaring. Men det jag ville säga var att jag inte riktigt vet när jag kan publicera detta. Jag hoppas på att jag bara kan lägga ner det här på ett USB och dra ut till Sjövillan imorn och publicera det den vägen. Annars får jag väl åka till bibblan eller nåt annat lika exotiskt. Men det ska nog lösa sig på nåt sätt. Jag har som alltid en del att skriva om så ni får försöka stå ut med ännu ett långt inlägg.

Annars har jag tänkt mycket på det där. Jag kanske borde ändra min bloggtaktik en aning. Jag har ju ändå hållt på med mina monsterinlägg nu i nästan två år och kanske är det dags att testa nåt nytt. För jag blir ibland bara jävligt sugen på att bara slänga in en massa konstigheter och observeringar från livet runtomkring precis som man ska använda en blogg till. Men sen känner jag också att det ändå inte är min grej. Det har liksom alltid varit jag att ta två timmar av en annars ganska sömnfylld natt till att ägna mig åt skrivande och det har alltid stimulerat mig ordentligt. Så på nåt sätt tror jag att jag kommer tappa hela känslan för den här bloggen om jag plötsligt börjar skriva korta och ofta ganska mediokra inlägg om mest ingenting. Men jag vet inte. Jag har som sagt börjat fundera. Men ni som faktiskt läser den här sidan får gärna ge mig lite åsikter på vad jag borde göra. Vill ni ha långa och rejält innehållsrika inlägg där jag detaljerat försöker ge er alla delar av mitt liv, eller vill ni helt enkelt att jag ska omvandla sidan till en "vanlig" blogg med dagliga uppdateringar och funderingar? Om ni vill kommentera nåt så kan ni ju passa på att säga vad ni tycker också.

Men oavsett så blir det här nog inget kort inlägg. För just inatt känner jag för att blogga ordentligt. Winnerbäcks toner smyger sig sakta ur högtalarna (kan inte spela högre, för morsan sover) och det finns inget som får mig att få in skrivarkänlsan som de låtarna. Så jag lär nog sitta här ett bra tag innan jag ger upp för den här gången. Och jag har för en gångs skull vetskapen klar i huvet för vart jag ska börja detta inlägg. Hela dagen igår var innehållsrik på olika sätt och det som började med att jag väldigt nyvaken stegade fram längs Runbys gator på väg mot jobbet slutade med att jag ganska onykter däckade i min stora säng väldigt väldigt nöjd med dagen och framför allt kvällen.

Men vi kan väl ta det från början. Som jag sa var jag långt ifrån pigg när jag sakta hasade mig fram längs bygget på Hagvägen. Men jag kände ändå nånstans inom mig att det här kommer bli en bra dag. Jag vet inte riktigt varför men jag tror att musiken i öronen där Black Stone Cherry sakta fick mig att vakna till och det milda bruset från förmiddagsvinden fick mig att se framåt mot dagens äventyr mer än att längta tillbaka till sängen.

Jobbet var annars nästan precis som det alltid är. Man har sina uppgifter att sköta och det händer inte så mycket utöver det vanliga. Jag va i och för sig lite besviken att jag var tvungen att jobba denna dag för det gjorde att jag missade Snappers cupspel i Edsberg. Men när jag satt där i kassan framåt tolvtiden och slog in PLU-koden till Discovery-äpplen för tionde gången denna lördag så kändes det ändå helt okej. Man kommer aldrig ifrån att det faktiskt är rätt skönt att jobba. Dessutom ska man aldrig klaga när man tjänar pengar. Så jag släppte ganska snabbt besvikelsen att jag missade cupen och tog tag i mejeriet istället. Jag fick ju den lite mindre tacksamma uppgiften att packa upp hela leveransen från Arla i det där kalla rummet bakom kylarna. Men eftersom jag ändå fortfarande kände mig lite seg så var det faktiskt riktigt skönt. Kylan hjälpte till att få mig tillräckligt pigg för att orka hela dagen och på vägen slapp jag faktiskt vara social vilket just då var bara skönt.

Det enda man kan säga som stack ut från vanligheterna denna jobbdag va att det framåt lunchtid blev lite kaos för oss i personalen. Vi var för det första en man mindre för att någon ringt och sjukanmält sig och vi hade inte hunnit hitta någon ny. För det andra så stack jouransvarige Micke iväg helt plötsligt på hans rast. Och jag kan ju säga till er alla att det va inte smart gjort. Visserligen har dom lika mycket rätt som oss att ta en timme lunchrast. Men med särskilda behörigheter som vi vanliga dödliga kassa-arbetare inte har så ska man helst stanna på jobbet. För om han är borta och vi till expempel behöver mer växel eller så så kan det va rätt kört. Nu lyckades vi ändå klara oss utan större problem. Men jag tror att han fick en liten utskällning när han kom tillbaka.

Men annars gick dagen rätt fort. Jag satt i kassan de sista timmarna och då rinner tiden alltid iväg. Jag stack lite tidigare dessutom så att jag skulle hinna med tåget till stan. Det va ju nämligen Albanien-Sverige och eftersom Anton dagen till ära firade sin artonde födelsedag bestämdes det att vi skulle till nån schyst pub i stan och kolla matchen. Så jag skyndade mig hem och bytte om innan jag satte mig på tåget mot huvudstaden. De andra hade redan åkt in och höll en plats åt mig så det va lite segt att åka tåg in själv. Men jag hetsade lite folk på mobilen som fick hålla mig sällskap och då jag överlevde det också. Enligt Thomaz så var tydligen the Dubliner stället vi skulle till men när jag väl lyckats ta mig dit så fick jag reda på att dom bytt ställe och att dom istället avnjöt ett par kalla på Harry B. James. Men jag fick styra stegen dit istället och slog mig ner brevid en ganska förfriskad Thomaz som tydligen tillsammans med dom andra förat en hel del innan. Förövrigt var Elias och Victor med så vi va ändå ett litet gäng. Jävligt kul att umgås lite med dom också så här ute i krogsvängen. Annars brukar det ju bara handla om filmkvällar eller spel i G-salen. Så det var kul att ta några Jägare (En öl + en Jägershot) med dom och kolla fotboll. Nu ska vi väl i och för sig slå fast att de va en av de sämsta matcherna på länge men sällskapet och det mysiga stället gjorde det ändå till en mycket trevlig stund.

Men som jag sa så var dom andra långt framför mig när det handlade om berusningsgrad så jag fick kämpa lite för att komma ikapp. I takt med ölen ramlade det även in förslag från olika håll med hur utgången för kvällen skulle se ut. Jag fick höra från herr Bonde att det skulle bli klubbande efteråt och vid första tanken kändes det som det självklara valet. Mitt dåvarande sällskap skulle tydligen bara fortsätt barrundan och sen dra hem till Väsby innan tågen slutade gå. Det var långt ifrån vad jag ville så jag kände att jag dissar dom efter matchen och drar med Niffää och Criffää till dit dom skulle.

Men jag hann inte ens bestämma mig för vad jag skulle göra innan nästan anbud ramlade in genom ett sms från kungliga Norrviken. Herr Stockeld hade tydligen hört ryktena om fest hos Viksten och där nånstans försvann min beslutsångest helt och hållet. Klart som fan jag ska till Norrviken. Ere nåt jag inte kan dissa så är det festerna med det där gänget. Så är det bara. Och när Måsen dessutom erbjöd sig lite dricka till mig så spikade jag fast i hela kroppen att nästa tåg mot Märsta skulle jag minsann sitta på. Jag fick ändå sällskap till centralen av dom andra och dom var faktiskt snälla nog att vänta med mig tills tåget rullade in på perrongen. Sen fick istället farsan hålla mig sysselsatt så jag inte dog av uttråkning medan hålor som Solna och Helenelund susade förbi utanför fönstret.

Väl framme i Norrviken var det goodnight far och Hello Måsen som gällde. Jag köpte på hans begäran med mig några stärkande Red Bull från videomix och knallade upp till det ladugårdsliknade huset på Leksandsvägen. Det blev sedan en lite lung förfest (som man då kan säga var min andra för kvällen) med lite diggande av 107.5 och lite trevligt snack om allt möjligt. En RedBull Vodka och några öl senare var vårt festmode på topp så då rörde vi oss ut i den kyliga sensommarvinden i jakt på herr Vikstens hus. Jag blev förvånad att Måsen bara nästan visste var han bodde men vi klarade ändå att hitta rätt utan problem. Det va liksom bara att lyssna efter musiken.

Sen är det som alltid på dessa fester, inga lugna stunder så långt ögat kan se. Även om man samlas utomhus för att lufta lungorna eller skakar loss i vardagsrummet så bränner man adrenalin i mängder. Och fler och fler sköna människor susade in från olika håll och gjorde det hela ännu roligare. Och faktum är att jag ännu inte upplevt en misslyckad fest med detta sällskap. Jag kan alltid efteråt lägga mig och känna mig riktigt nöjd med kvällen. Och det känns verkligen underbart. Och jag är övertygad om att det handlar om att alla dessa underbart skruvade människor förgyller ens tillvaro vad man än gör. Det spelar liksom ingen roll om det är en stor hemmafest i Norrviken eller sjuka förfester i en överbefolkad hytt på en finlandsfärja. Det blir på något sätt alltid kul ändå.

Och det går liksom inte riktigt att beskriva vad som gör det så kul och så härligt. Men jag tror ändå att den underbara stämningen mellan alla bidrar så mycket. Det är liksom alltid glada och skrattande miner från alla håll och kanter och som jag nämde förut så går det inte att göra bort sig. Dessutom så kan jag säga att jag varje gång träffar nya härliga människor med samma sköna inställning vilket sätter lite extra krydda på det hela. Och de gamla välbekanta ansiktena gör att man alltid har något att skratta åt. Det jag kan säga som vek lite från vanligheterna igår var att jag faktiskt inte alls spenderade mycket tid i köket. Det va väldigt ovanligt måste jag säga. Men jag kan ju skylla på att det som alltid var smockat med folk därinne och då var det faktiskt behagligare att mysa ute i den kyliga nattluften eller i soffan i vardagsrummet.

Jag hade inte lagt en tanke på när och hur jag skulle röra mig hemåt (vilket på sitt sätt också förklarar att festen var lyckad) innan jag hörde att Annika och Jenny skulle åka hem. Eftersom jag vet att dom bor i Väsby (visserligen fel sida men ändå) så tänkte jag att jag lika gärna kunde hänga med på bussen hem för att få lite sällskap. Till min milda förvåning visade det sig då att Jenny hade bilen ikväll och skulle köra hem. Och underbar som hon är så körde hon hem mig hela vägen till Hagvägen så att jag inte ens behövde tänka på nattbussar och långa promenader. Det var förövrigt rätt kul att åka hela vägen hem. Jag skrattade nog en hel del där i baksätet med Annika och det kan inte enbart berott på alkoholen i kroppen.

Så vid kvart i fyra ungefär drog jag mig uppför trappan och så småningom ner i den varma och sköna sängen. Och jag tror jag knappt hann lägga mig ner innan jag somnade, så utmattad var jag. Men om jag nån gång under natten drömde nåt så måste det ha varit om hur kul den här kvällen blev. Jag är riktigt nöjd med mina val där på kvällskvisten och att det faktiskt blev en till sån där underbar kväll. Jag tilläts förövrigt sova ut idag och inte föränn vid två-tiden kände jag att det var dags att ta vara på dagen. Jag hade ju dessutom lite pyssel att slutföra under dagen och då kan man inte ligga och dra sig alldeles för länge.

Och nu kan ju jag ta och förklara hela den här flyttningsproceduren så vi har den avklarad. Det är nämligen så att det ska göras stambyten i min lägenhet nu de kommande fem månaderna och det gör att vi måste flytta ut under tiden. Och dagen för utflyttande är nu imorgon så allt det sista vi behövde ha med oss och det som skulle magasineras eller slängas skulle åstadkommas idag. För imorn kväll drar farsan till Sydostasien där han ska stanna tills januari. Jag själv har nu som jag sa flyttat till morsan för att bo där i några månader. Och nu den första månaden så bor vi här på Hagvägen. Sen är det våran tur att flytta ut och då intar vi min mormors lägenhet medan hon tillfälligt flyttar in hos hennes syster. Så nu vet ni förutsättningarna.

Och det här med internet eller rättare sagt avsaknaden av det gäller nu den här första månaden. Sen har jag internet igen när jag bor hos min mormor. Hur jag ska klara det helt och hållet vet jag inte men det får lösa sig på nåt sätt. Jag får våldgästa mina kära vänner om det kniper om inte annat. Efter mycket bärande på lådor och möbler under dagen tog jag en liten kort roadtrip med Niffää runt i stan. Vi åkte runt och utforskade lite gömda vägar och vrår av vår stad vi inte sätt förut. Bland annat åkte vi hela vägen ut på kastellholmen och kollade lite. Vi såg att det fanns en skylt mot "Sjövillan hus 208" men för er som funderar så kan jag säga att det inte är där vår allas bonde bor. Den riktiga Sjövillan ligger i Sättra en kort joggingtur från Runbys gräns till omvärlden.

I övrigt åkte vi nog in på varenda liten skitväg ute på Djurgården. Jag har inte många kommentarer om det men jag kan i alla fall säga att Lejonbacken är en myt. Ni behöver inte veta varför. Lita bara på mig när jag säger det. Vi åkte sen inte alltför sent hem och nu har jag installerat datorn här på morsans köksbord så att jag i alla fall kan hålla mig sysselsatt på nätterna. Nu vet ni hur min lilla helg såg ut.

Veckan var annars ganska lugn utan oväntade inslag. Jag hängde hos Flemman några kvällar med lite Mario Party och Värsta Språket som underhållande inslag. Sen har det blivit lite filmkvällar också. Med det kan jag ju säga att Ping Pong-Kingen och The Happening är två filmer jag inte rekommenderar er att se. Det har ni mitt ord på. Men som sagt har det inte hänt så mycket och precis som jag hoppades när jag började skriva skulle jag va mycket mera sömnsugen när jag slutade så jag lämnar er för ett tag här för en trip till drömmarnas värld. Jag hoppas jag kan publicera det här imorn (alltså måndag). Vi hörs om ett tag. Glöm inte den söta lilla kommentaren och ha det underbart.

Livet är en fest!

PEACE!