I wanna hold you close always, all the time...
Vart är världen på väg?
Nej okej oroa er inte, inget sånt inlägg på G. Nu är det väl iofs inget fel med vart-är-världen-på-väg-inlägg men inte riktigt min del av kakan en sådan här väldigt regning söndagkväll. Jag har inte någon vidare lust alls att babbla om något djupare så här dags på dygnet. Visserligen är det just vid dessa tider man är som mest djup. Men icke idag. Det är ju som sagt fina tider numera och då klarar man sig.
Jag fick ju sluta 25 minuter tidigare idag och det är fan nästan rekord för min del. Så otroligt viktigt en ångestladdad jobbsöndag. Med det menar jag ju att det alltid är ångest att jobba en söndag. Men nog om det, varför tjata om det liksom?
Jag satt på Donken i tre timmar idag. Där kan man ju börja fråga sig vart min värld är på väg. Fast nu va det ju inte riktigt så illa som det låter. Jag hade ju ytterst mysigt sällskap i form av Linn så då rusar tiden iväg lite. Kanske. Hon skulle tydligen visa mig den stora grejen av att fika på McDonalds. Jag vet inte om jag lämnade stället klokare men jag fick äta i alla fall. Och dessutom så va det ju definitivt härligt att umgås med Linn. Det känns alltid så bra. Jag tror faktiskt jag med säkerhet kan säga att jag tycker om dig väldans mycket. Men det vet du väl redan. Hihi.
Sen blev det ju FIFA-turnering ikväll igen. Den här gången i fiendeland i 41:an. Spanien skulle ju tydligen vinna Confederations Cup med Italien hade ju självklart bestämt sig. Så Del Piero knackar ju in avgörandet två min från slutet. Ridå som man kallar det dessa dagar. Men man deppar ju inte för mycket för det.
Nu väntar lite chillning med lite spotify och lite sprite. En bra avslutning på helgen kan man säga!
Förövrigt är det bara 62 dagar kvar nu. Känner ni vindarna?
PEACE!
Nej okej oroa er inte, inget sånt inlägg på G. Nu är det väl iofs inget fel med vart-är-världen-på-väg-inlägg men inte riktigt min del av kakan en sådan här väldigt regning söndagkväll. Jag har inte någon vidare lust alls att babbla om något djupare så här dags på dygnet. Visserligen är det just vid dessa tider man är som mest djup. Men icke idag. Det är ju som sagt fina tider numera och då klarar man sig.
Jag fick ju sluta 25 minuter tidigare idag och det är fan nästan rekord för min del. Så otroligt viktigt en ångestladdad jobbsöndag. Med det menar jag ju att det alltid är ångest att jobba en söndag. Men nog om det, varför tjata om det liksom?
Jag satt på Donken i tre timmar idag. Där kan man ju börja fråga sig vart min värld är på väg. Fast nu va det ju inte riktigt så illa som det låter. Jag hade ju ytterst mysigt sällskap i form av Linn så då rusar tiden iväg lite. Kanske. Hon skulle tydligen visa mig den stora grejen av att fika på McDonalds. Jag vet inte om jag lämnade stället klokare men jag fick äta i alla fall. Och dessutom så va det ju definitivt härligt att umgås med Linn. Det känns alltid så bra. Jag tror faktiskt jag med säkerhet kan säga att jag tycker om dig väldans mycket. Men det vet du väl redan. Hihi.
Sen blev det ju FIFA-turnering ikväll igen. Den här gången i fiendeland i 41:an. Spanien skulle ju tydligen vinna Confederations Cup med Italien hade ju självklart bestämt sig. Så Del Piero knackar ju in avgörandet två min från slutet. Ridå som man kallar det dessa dagar. Men man deppar ju inte för mycket för det.
Nu väntar lite chillning med lite spotify och lite sprite. En bra avslutning på helgen kan man säga!
Förövrigt är det bara 62 dagar kvar nu. Känner ni vindarna?
PEACE!
Kommentarer
Postat av: Linn
:)<3
Trackback