Jerre

Jag har en sån där tänkarkväll nu igen. Jag vet inte riktigt va den kom ifrån men jag antar att jag egentligen är inne i en sån period där jag inte riktigt kan släppa taget om alla tusen tankar man har i huvudet och liksom köra vidare. Jag har liksom känt ett stort behov av att prata med människor den senaste tiden. Jag har i och för sig fått väldigt mycket givande gehör från flera olika håll, bara ikväll njöt jag och farsan av ett par bira och ett väldigt skönt snack på balkongen. Riktigt riktigt najjs.

Däremot vet jag inte riktigt hur jag ska sortera alla mina tankar. Jag vet kanske inte ens om jag riktigt förstår vad allt handlar om. Kanske beror det på kärlekens problematik, kanske beror det på framtidens ovisshet eller kan det vara så enkelt som stundens allvar. Så egentligen kan jag inte ge er någon vidare utläggning om vad som snurrar i mitt huvud. Jag kan knappt greppa tag om allt på egen hand. Jag vet bara att jag behöver mina vänner mycket just nu i en tid som är väldigt oviss. Jag kan inte se vart jag är om fem år, jag kan inte se hur min omgivning ser ut eller vilka val jag har gjort dit. Jag vet att man ska försöka se positivt på allting och jag vet att jag är bra på det. Men det betyder egentligen inte att jag vet precis hur jag vill ha det och vad jag vill göra.

Jag är väldigt säker på vissa saker och långt ifrån säker på andra. Tillsammans blir allt ett enda stort irrvarv av tankar och funderingar där jag inte riktigt kan se klart på någonting. När jag går och lägger mig har jag en klar bild av hur jag vill att min morgondag ska vara, när gryningen sen kommer vet jag inte ens hur jag tänkte kvällen innan. Det är klart frustrerande.

Jag vill inte säga till er att jag mår dåligt, för egentligen mår jag väldigt bra just nu. Men jag har bara en period där jag känner att varje vägskäl känns avgörande. Även fast jag är övertygad om att det inte är så, så kan jag inte slita mig från att vända på alla stenar och undersöka alla möjliga sidor. Vägen är kurvig just nu, och det finns inga raka genvägar bort från den. Men jag traskar på och ser om vägen rätar ut sig bakom dom där höga träden borta vid svängen. Om inte annat kanske dom där träden bjuder på en överaskning.

Jag tänkte i alla fall ta stegen till sängen nu och sova lite. Imorgon är visserligen en annan dag, men den närmar sig så lika bra att va lite utvilad till dess.

PEACE!