Jerre

Ja, jag sa att jag skulle få ökad blogglust i och med att jag köpte den här lilla lådan men så har det ju inte direkt blivit. Jag hade fel. Jag trodde verkligen att jag skulle känna varje kväll att jag ville ligga under täcket och bara skriva ner allt jag kunde komma och tänka på men istället har jag bara blivit så otroligt lat att jag inte gör någonting alls. Jag ligger mest och klickar runt på nätet utan mål eller spelar spindelharpan. Så jag börjar undra om det verkligen var ett så bra köp det här. Men å andra sidan ska jag inte klaga heller. Det är fortfarande sjukt skönt att inte behöva röra på sig och ändå ha tillgång till det mesta. Och jag uppdaterar ju nu så ni behöver inte gnälla mer.

Sen måste jag ju nästan börja med att ta upp diskussionen med vad som är civiliserat här eftersom det råder lite delade meningar om det. Och jag vill väl börja med att säga att vad är det egentligen som räknas som civiliserat? Är det verkligen avståndet till Sveriges huvudstad som är måttet på vad som är civiliserat? I så fall borde ju Göteborg va rena landsortshålan och det tycker jag verkligen inte att det är. Så jag tycker det argumentet försvinner ganska snabbt. Nej mitt mått på civilisation är en fråga om tillänglighet i form av kollektivtrafik. Det är också en fråga om vad som finns att tillgå i området med tillexempel matvarubutiker. Jag bor i Runby, den lite lugnare och mer skyddade delen av Väsby. Jag har fyra minuter till pendeltåget som tar mig till Stockholm på 26 minuter och när inte tågen går (alltså på nätterna) har jag lika långt till en nattbuss från samma stad. Går jag utanför dörren har jag ungefär 50 meter till närmaste lokala butik och totalt kanske 600 meter till ett stort centrum. För mig är det ändå ganska civiliserat. Och jag tycker inte man kan säga att någonting är mer civiliserat bara för att det tillhör en större kommun trots att man bor långt ifrån de centrala delarna dit bussarna knappt går. Nej jag tänker inte ge mig i den här diskussionen. Runby är klart mer civiliserat än till exempel djupaste Vaxmora. Så är det bara och det vet ni alla om. Sen är det inte så att jag tycker det är så otroligt viktigt att veta vilka som är "bäst" men rätt ska va rätt. I rest my case...

Men nog om den lilla disbyten. Det händer ju en del annars också. Nu har jag visserligen nästan bara jobbat sen jag skrev sist. Det är liksom inte ofta jag jobbar sex dagar i rad helt plötsligt men nu blev det så eftersom jag bytte helg. Det har gjort att jag inte kunnat vara så otroligt tillgänglig som jag kanske vill vara men det har ändå inte betytt att jag totalt missat de sociala i tillvaron. Men det har mest varit ganska lugna saker om man säger så. De senaste dagarna har det blivit en hel del lugna hemmakvällar med lite film som sällskap. Och en bra film är ju aldrig fel om man säger så. Kan ju ta och rekommendera "The Taking of Pelham 123" som va en riktigt skön film. Det är knappast något mästerverk och den är väl inte heller speciellt nyskapande men jag är inte den som är ute efter något banbrytande inom film. När jag kollar film vill jag ha kvalitativ underhållning och det bjöd den här filmen på. En klart sevärd thriller om ett gisslandrama i New Yorks tunnelbana. Så se den bara.

Promenader är annars ett underskattad inslag i min vardag. Jag skrev ju lite om det senast men det är rätt skönt att det blivit lite av en tradition att ibland bara mötas upp någonstans och promenera runt och snacka skit. Förut har det ju alltid varit antingen Töjnan/Helenelund eller Runby som gällt men nu har vi börjat expermintera lite. Ni läste ju förra gången att det va Norrviken som gällde och nu senast blev det en lagom lång promenad i Viby som stog på schemat. Nu blev det visserligen ett ganska spontant beslut att välja just Viby eftersom vi planerat något helt annat. Vi hade nämligen tänkt att åka och leta upp "ljuset" och promenera där någonstans. Om ni undrar vad jag menar så kan ni gå ut i Sollentuna (eller Väsby för den delen) en kväll och titta runt på himlen. Då kommer ni att få se en kraftig ljusstråle lysa upp mot himlen. Vi hade nämligen länge undrat var detta ljus kom ifrån och varför man riktat en fet strålkastare upp mot skyn. Vi tänkte ju att det måste finnas någon sorts anledning så vi ville undersöka saken närmare. Så det skulle alltså bli vårt mål med den kvällen och vi började fundera i vilken riktning vi skulle styra bilen. Jag förselog att det skulle vara åt Danderydhållet så vi började rulla åt det hållet. Men när vi svängde in på Danderydvägen och hade åkt en bit insåg vi att vi höll på att åka förbi det. Alltså insåg vi att det måste vara uppe i Edsberg någonstans och vi började genast undra vad fan det kunde finnas däruppe som förtjänar en sådan uppmärksamhet. Så vi försökte lokalisera det så bra som möjligt innan vi parkerade på någon liten mörk gata. Vi trodde då att det kom från andra sidan ett lägenhetshus så vi gick runt det och upp på ett litet berg. Då förstod vi var ljuset kom ifrån. Och förstå vilket antiklimax när vi såg att det kom från ljust det huset vi hade gått runt. Det är ingenting annat en ett helt vanligt hus som stoltserar med en fet strålkastare på taket. Jag fattar ingenting men snacka om totalt onödigt. Och det förstörde ju nästan vår kväll för vem pallar ta en promenad i Edsberg? Nej då snackade vi lite löst om det (medan Flemman kastade stora grenar) och kom fram till att det fick bli Viby istället. Men mer om det finns det inte att skriva om så vi lämnar det där. Det va en skön promenad i alla fall (fast riktigt kall).

Shit jag är verkligen trött på att skriva om vad jag gjort. Min fråga är så här: Är ni verkligen intresserade av det eller vill ni läsa något annat? För jag tappar alltid lusten när jag försöker tänka ut vad jag ska skriva och inser att fan jag kanske borde gå igenom det där eller fan det där kan ju vara rätt kul att läsa sen. Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det har blivit lite stiltje i tillvaron igen och det påverkar väl mitt humör också. Likgiltigheten ligger och gror under ytan hela tiden och jag har inte riktigt känslan i kroppen att jag orkar ta tag i saker. Mitt rum förfaller och jag har en hel del saker jag borde få överstökat som jag inte tar tag i. Jag är ganska trött på vardagen nu men det kansek samtidigt inte är så konstigt. Hur lite jag än gör så åker jag ändå till Thailand om lite drygt en månad så det känns som att jag inte behöver åstadkomma så mycket mer innan dess. Det har nästan blivit så att jag bara går och ser fram emot saker och glömmer att jag har ett liv just nu också. Men antingen accepterar jag att det här bara är en mellansäsong mellan en skön sommar och ett stort äventyr eller så gör jag någonting åt det. Men då känns det första alternativet klart lättare. Men det är som idag. Jag är sugen på att göra något men kan inte komma på någonting jag vill. Och egentligen borde jag passa på att hitta på nåt kul eftersom jag sen jobbar fyra dar i rad igen. Egentligen borde jag väl kanske få med mig någon in i biosalongen eller nåt sånt men jag tror inte riktigt det går någon bra film nu ändå så. Men vi får se hur kvällen artar sig. Just nu är det verkligen bara segt utan att vara jobbbigt.

Jag vet typ inte ens vad jag skriver längre. Känns som att jag bara babblar på om mest ingenting. Suck. Äh fan jag slutar nu så får jag väl återkomma om jag känner för det. Ska väl återgå till Spindelharpan istället. Kul dag.

Men men för att inte ge er en bitter eftersmak på det här inlägget så kan jag i alla fall säga att jag säger upp mig om sex dagar. Sen är det bara en månads slit kvar innan jag kan säga adjöss åt Hemköp. Och det känns så otroligt skönt så det finns inte. Sen är det bara att tagga Asien för fulla muggar och självklart också att tagga Uppsala. Men det vi ni ju redan. Och däremellan ska vi lyfta fram Bajen till nytt kontrakt och Gnaget bort från guldet. Vi ses väl på Råsunda den 25:e?

Er nattbuss i civilisationen tar i alla fall ett break nu. Vi hörs!

PEACE!